Back in business!

Äntligen en suveränt genomförd spelning! Efter vår katastrofspelning i Vingåker med uselt ljud och halvtaskig sång, genomförde vi en skitrolig och perfekt spelning i Loka brunn igår kväll. Fullt ös från början till slut - svettigt värre men så himla kul!
J var hemma med barnen och M fick ersättning och alla sov sött när jag kom hem vid ett i natt. Själv fick jag pumpa ett par gånger på toan i Loka, men gud så smidigt när minstingen tar ersättning och J kliver in och kan ta henne fast hon bara är 2 månader. Underlättar ju verkligen för mig i sådana här sammanhang. Så nu känns det kul igen att öva inför showen i mars som jag tror kommer bli jättebra. Ni har väl anmält er?

Nordljus

Alla inredningsintresserade, kolla denna (särskilt du Linda tror jag kommer att gilla detta:

Mina änglar

Analoga kunskaper

Så har man blivit som sina föräldrar slutligen - fullkomligt oteknisk. Tufflan ville lyssna på musik i morse på datorn och det är ju inte så svårt tänkte jag - men det var det visst. Fasen jag blir irriterad över att jag helt plötsligt inte ensa kan sätta på spotify i högtalarna så att mitt eget barn får lyssna på musik. Hennes frustration över detta var ungefär i samma nivå som min och det slutade med att hennes älskade far fick avbryta sin sovmorgon och komma ner till två högst irriterade tjejer och genomföra det enkla ingreppet att sätta i rätt kabel i datorn.
Men det är inte bara där det brister - jag kan inte sätta på stereon eller dvd:n längre. Hur svårt kan det vara att göra apparater där det räcker med "ON" och "PLAY"? Nu ska man välja ljudkälla, språk, hdmi och gud vet allt. Jag har blivit analog i en digital värld helt enkelt och det irriterar mig att jag inte hänger med längre.

Skönt med kroppskännedom

Det är så skönt att veta att man känner sin kropp bäst själv. Hade jag inte tagit den molande värken i magen på lördagsnatten på allvar - hur sent hade vi då kommit till BB. Åkte i alla fall in för att kolla upp den molande värken vid halv två på söndag dag. Först ville de skicka hem oss eftersom jag inte var öppen, men jag tänkte att jag tar mig inte ner till parkeringen med denna värk så någon hemgång för mig blir det inte tal om, och tur var väl det för 18.21 såg hon världens ljus för första gången vår andra dotter. Identiskt sin syster så när som på 20 gram. Lika lång (50cm) och nästan samma vikt (3570 - Wilma vägde 3550).
Hon har inget namn än men hon är jätte gó och Wilma är stolt storasyster. Vi åkte hem efter lunch dagen därpå eftersom allt såg bra ut och ärligt talat - hur kul är det att vandra runt på BB och inte göra någonting?
I morgon ska jag till BBhemvård och göra PKUtestet bland annat.
Lägger in fler bilder senare.

Tips snälla?!

Det måste se rätt roligt ut när man linkar omkring i samhället med barnvagnen. Känner mig som en gammal tant när jag helt plötsligt måste stanna upp för att den falska ischiasen gör sig gällande och får benen att vika sig under mig så jag inte tar mig framåt på någon minut. Tog en powerwalk igår kväll för att försöka dra igång det hela, men jag börjar bli starkt skeptisk till att man kan påverka det. Det enda som hände var att magen blev stenhård, benen vek sig oftare, fogarna gjorde ondare... Ja ja, om någon har några andra förslag så välkomna att framföra dem.

I morgon är det lördag och jag tänkte ta itu med hemläxan att lära in de nya danserna till vår show den 19-20 mars i Örebro. Ni som vill komma - boka in något av datumen redan nu - det blir jättekul!

Bild från showen vi satte upp 2007. (medvetet suddig för att slippa se detaljer alltför väl :)

Lägger ut lite fler bilder eftersom jag varit dålig på det.

Wilma på trappen i stugan i Skattlösberg. Underbart fina Haflingerhästar som betar på ängen.

Yngsta kusinen Alex hälsar på (otroligt kul att hon fick en jämngammal kusin utöver de två tonåringarna).

Lång väntan

Förra gången gick de 9 månaderna jättefort och de 5 dagar jag gick över tiden var som de månaderna tillsammans. Denna gång har tiden segat sig fram och särskilt sista månaden. 37 fulla och mitt inne i 38. Kan du inte komma snart lille vän! Vill kunna ligga skönt på natten, vill kunna ha mina vanliga kläder, vill kunna börja träna så jag kommer i form inför vår show i mars. Vill kunna knyta skorna och se mina egna fötter - bara en sådan sak!

Vet inte om Tufflan fattat att det är en bebis i min mage, för när jag frågar henne var bebisen är kan hon lika gärna klappa på sin pappas mage (vilket jag för övrigt tycker är himla kul medan han inte ser lika munter ut).

Hon springer för fullt nu och visar på en vilja och ett humör som får mig att framstå som from. Men hon är go', vår lilla Tuffla.