Abstinens x3

#1: Åh, då är showen över för denna gång och om alltid infinner sig en ångest hos mig. Jag vill inte att det ska vara över - jag älskar ju att stå på scen! Det är en sådan enorm adrenalinkick när ljjuset går på och musiken drar igång. Hoppas det ramlar in några spelningar framöver så man får uppleva scenen igen snart.

#2: J är med i en "fettoklubb" på jobbet som går ut på att gå ner i vikt. Detta innebär att det är nolltolerans hemma på allt vad sötsaker heter. Maten är extremt nyttig, inget godis, inget popcorn eller chips, inget fika, ingenting! Och jag går ihjäl på detta! Det har redan hållit på några månader och ska hålla på någon månad till, men jag är sanslöst godissugen. Hur f-n kan man starta en fettoklubb under melodifestivalperiod och så?

#3: Förra helgens showande på Folkets Hus i Örebro gjorde att jag blev tvungen att vara där tor-sön. Jag har verkligen inget emot det - snarare tvärtom. Jag saknar örebro så oerhört mycket och får fullständig panik av att bo i Vingåker av alla ställen. orten känns lika sömnig som den jag växte upp i och det känns som ett otroligt nerköp att ha flyttat hit. Jag saknar allt med Örebro - staden, utbudet, "classy people", bostadområden, vattnet, ¨slottet ja allt! Med risk för att låta dramatisk eller neggo, men jag måste flytta tillbaka dit annars går jag under.

Det drar ihop sig nu...

... för show! På fredag är det dags för det vi tränat så hårt inför sista året. Det ska bli sååå himla kul att se den färdiga scenen på torsdag kväll med rätt ljus och allt. Ska lägga sista handen vid kläderna nu i veckan och finslipa dansstegen, men jag är taggad. För er som ännu inte anmält er - GÖR DET! Senast i morgon måndag kl. 15.30 måste ni ha bokat för att komma med. Det finns några platser kvar så först till kvarn. Kolla länken här till höger om ni är intresserade.

Skit RS!

Shit vilken resa! Söndagens övning fick avbrytas av ett telefonsamtal från J om att min yngsta dotter andades ytligt. JAg slängde mig i bilen och åkte de 7 milen hem. Hon ov när jag kom hem men på natten sov jag oroligt och låg och lyssnade på M i ängen bredvid mig. På måndagmorgonen fick jag tid på barnmottagningen i Katrineholm och efter att M hade fått inhalation x 3 beslutades att hon skulle läggas in. Sagt och gjort - jag fick åka med henne de 6 milen till Eskiltuna och Mälarjukhuset. MAn konstaterade RS-virus (jag vet knappt vad det är), och de följande 4 dagarna spenderades i ett isolerat rum med inhalationer var 3e timme dygnet runt, näsdroppar i parti och minut och enda tidsfördrivet var att räkna ner inför nästa mat- eller inhalationstid. Kom hem i går kväll efter att läkaren bedömt att hon inte längre behöver ha inhalationer. Hon mår bra men är inte helt återställd - behöver fortfarande näsdroppar och mediciner som hjälper henne att andas lättare.

Oroligt

Usch, vilken helg! Lilla M´s förkylning har blivit så illa att hon bara rosslar och knappt kan andas. Söndagsförmiddagen spenderades på akuten där hon fick inhalera adrenalin tre gånger och fick molipect mot hostan. Söndagskvällens sångövning i Örebro fick avbrytas av ett telefonsamtal om att hon andades ytligt. När jag kom hem sov hon, men hade klart jobbigt med andningen. Ska in nu till barnmottagningen så får vi se om hon får inhalera igen. W däremot är piggare men inte helt fri från snuvan. Hon är på dagis idag för första gången på 3 veckor. J är med henne, men hon tittar hela tiden så att han inte går ifrån henne, känns inget vidare. Får se om vi inte ska säga upp dagisplatsen och avvakta till senare. Tråkigt dock att hon då inte får träffa andra barn att leka med. Nej, nu hör jag en liten tjej som knappt andas igen...

Kråkor i huset

Har letat överallt efter skatboet som måste finnas i huet, men det närmaste jag kommer ett skatbo är mitt hår.
Det kraxar och låter hela tiden. Två kråkor som kraxar ikapp? Nej bara mina döttrar som är genomförkylda och hostar och kraxar. De stackars små tjejerna kan knappt andas och är hur hesa som helst.

Almost same procedure as last year...

Så var sportlovsvistelsen i fjällen avklarad och sluträkningen blev ungefär som i fjol: en illamående kusin, en slemhostande farbror och en spyende och slemhostande dotter. Det är å hälsosamt och stärkande i fjällen...