Vårrus och födelsedag

Slängde mig med på Vårruset i örebro igår. Jag hade inte den bästa uppladdning man kan ha, hann inte äta middag eftersom jag jobbade, hittade inte mina löparskor utan fick springa i mina vanliga gympaskor och har inte sprungit en meter på 3,5 år. Men ändå är jag skitnöjd med min medverkan. Jag orkade springa hela tiden och tiden är helt okej för en otränad - 27 minuter (slog svärmor också:).
Idag är det W födelsedag. 2 år! Grattis till min lilla gullunge!

Oh my God!

Tjenixen.
Har börjat jobba igen efter två års föräldraledighet och redan nästa vecka ska jag börja hålla i pass. Jeeezzuss vad dåligt tränad jag är inför det upptäckte jag idag. Har satt ihop mitt nya spinningpass och - ja det känns i lungorna, och rumpan. Så himla kul att sitta på cykeln igen och trampa till suverän musik. Längtar till jag har mina deltagare framförmig också, då blir det ju dubbelt så kul. Efter 45 minuters flåsande på cykeln skulle jag prova mitt nya gummibandspass och man kan tycka att bärande på två små barn och kånkande med barnvagnar skulle ha gett lite muskler, men tyvärr. Det sved att träna igenom programmet som ändå bara är på 30 minuter. Jag är hopplöst ur form. Men en ljuspunkt finns i alla fall - jag är smalare än vad jag varit på länge och jag väger mindre än jag gjort på 15 år.

På torsdag fyller min älskade lilla W 2 år! Vart tog de åren vägen? Hon pratar för fullt och är så med hela tiden och hon är en skithärlig tjej helt enkelt. Hon ska ha kalas för släkten på fredag och på lördag för sina kompisar. Vad ska man bjuda på? Vill inte uppmuntra till saft, glass och kakor när hon aldrig äter det annars. Fruktsallad kanske?

Vårrensning

Åh vad skönt! Jag har äntligen tagit tag i en del av mitt liv som halkat efter de senaste åren - nämligen göra mig av med överflödiga saker. De som sett mitt garage förstår vad jag menar, och som min svärfar uttryckte det sist han besökte oss här i Vingåker
- "ni har ju fler soffor än IKEAs soffavdelning".
Sagt och gjort, jag bestämde mig för att inleda steg ett i min rensningsstrategi och satte ut 5 möbler på den kända köp&sälj sajten (ni vet vilken jag menar). Och ni må tro att det ringde folk! Jag är redan av med 4 av de fem! Och det på inte mindre än en vecka. Så underbart.
Nu ska jag inleda steg 2 vilket innebär att skaffa kartonger och packa ner en massa lästa böcker, gamla pärmar m.m. Sedan ska jag äntligen börja med Ms rum. Måla om och inreda (det är den roliga biten). Jag skulle egentligen behöva sälja ännu fler möbler, men min hamster (sa jag hamster? jag menar sambo) vill gärna spara på allt ("det kan vara bra att ha" - någon som känner igen det?). Jag får göra som jag brukar, låta någon grej åka med till tippen lite nu och då när han inte vet det. Han har inte saknat något hittills :).

Abstinens x3

#1: Åh, då är showen över för denna gång och om alltid infinner sig en ångest hos mig. Jag vill inte att det ska vara över - jag älskar ju att stå på scen! Det är en sådan enorm adrenalinkick när ljjuset går på och musiken drar igång. Hoppas det ramlar in några spelningar framöver så man får uppleva scenen igen snart.

#2: J är med i en "fettoklubb" på jobbet som går ut på att gå ner i vikt. Detta innebär att det är nolltolerans hemma på allt vad sötsaker heter. Maten är extremt nyttig, inget godis, inget popcorn eller chips, inget fika, ingenting! Och jag går ihjäl på detta! Det har redan hållit på några månader och ska hålla på någon månad till, men jag är sanslöst godissugen. Hur f-n kan man starta en fettoklubb under melodifestivalperiod och så?

#3: Förra helgens showande på Folkets Hus i Örebro gjorde att jag blev tvungen att vara där tor-sön. Jag har verkligen inget emot det - snarare tvärtom. Jag saknar örebro så oerhört mycket och får fullständig panik av att bo i Vingåker av alla ställen. orten känns lika sömnig som den jag växte upp i och det känns som ett otroligt nerköp att ha flyttat hit. Jag saknar allt med Örebro - staden, utbudet, "classy people", bostadområden, vattnet, ¨slottet ja allt! Med risk för att låta dramatisk eller neggo, men jag måste flytta tillbaka dit annars går jag under.

Det drar ihop sig nu...

... för show! På fredag är det dags för det vi tränat så hårt inför sista året. Det ska bli sååå himla kul att se den färdiga scenen på torsdag kväll med rätt ljus och allt. Ska lägga sista handen vid kläderna nu i veckan och finslipa dansstegen, men jag är taggad. För er som ännu inte anmält er - GÖR DET! Senast i morgon måndag kl. 15.30 måste ni ha bokat för att komma med. Det finns några platser kvar så först till kvarn. Kolla länken här till höger om ni är intresserade.

Skit RS!

Shit vilken resa! Söndagens övning fick avbrytas av ett telefonsamtal från J om att min yngsta dotter andades ytligt. JAg slängde mig i bilen och åkte de 7 milen hem. Hon ov när jag kom hem men på natten sov jag oroligt och låg och lyssnade på M i ängen bredvid mig. På måndagmorgonen fick jag tid på barnmottagningen i Katrineholm och efter att M hade fått inhalation x 3 beslutades att hon skulle läggas in. Sagt och gjort - jag fick åka med henne de 6 milen till Eskiltuna och Mälarjukhuset. MAn konstaterade RS-virus (jag vet knappt vad det är), och de följande 4 dagarna spenderades i ett isolerat rum med inhalationer var 3e timme dygnet runt, näsdroppar i parti och minut och enda tidsfördrivet var att räkna ner inför nästa mat- eller inhalationstid. Kom hem i går kväll efter att läkaren bedömt att hon inte längre behöver ha inhalationer. Hon mår bra men är inte helt återställd - behöver fortfarande näsdroppar och mediciner som hjälper henne att andas lättare.

Oroligt

Usch, vilken helg! Lilla M´s förkylning har blivit så illa att hon bara rosslar och knappt kan andas. Söndagsförmiddagen spenderades på akuten där hon fick inhalera adrenalin tre gånger och fick molipect mot hostan. Söndagskvällens sångövning i Örebro fick avbrytas av ett telefonsamtal om att hon andades ytligt. När jag kom hem sov hon, men hade klart jobbigt med andningen. Ska in nu till barnmottagningen så får vi se om hon får inhalera igen. W däremot är piggare men inte helt fri från snuvan. Hon är på dagis idag för första gången på 3 veckor. J är med henne, men hon tittar hela tiden så att han inte går ifrån henne, känns inget vidare. Får se om vi inte ska säga upp dagisplatsen och avvakta till senare. Tråkigt dock att hon då inte får träffa andra barn att leka med. Nej, nu hör jag en liten tjej som knappt andas igen...