Skönt med kroppskännedom

Det är så skönt att veta att man känner sin kropp bäst själv. Hade jag inte tagit den molande värken i magen på lördagsnatten på allvar - hur sent hade vi då kommit till BB. Åkte i alla fall in för att kolla upp den molande värken vid halv två på söndag dag. Först ville de skicka hem oss eftersom jag inte var öppen, men jag tänkte att jag tar mig inte ner till parkeringen med denna värk så någon hemgång för mig blir det inte tal om, och tur var väl det för 18.21 såg hon världens ljus för första gången vår andra dotter. Identiskt sin syster så när som på 20 gram. Lika lång (50cm) och nästan samma vikt (3570 - Wilma vägde 3550).
Hon har inget namn än men hon är jätte gó och Wilma är stolt storasyster. Vi åkte hem efter lunch dagen därpå eftersom allt såg bra ut och ärligt talat - hur kul är det att vandra runt på BB och inte göra någonting?
I morgon ska jag till BBhemvård och göra PKUtestet bland annat.
Lägger in fler bilder senare.

Tips snälla?!

Det måste se rätt roligt ut när man linkar omkring i samhället med barnvagnen. Känner mig som en gammal tant när jag helt plötsligt måste stanna upp för att den falska ischiasen gör sig gällande och får benen att vika sig under mig så jag inte tar mig framåt på någon minut. Tog en powerwalk igår kväll för att försöka dra igång det hela, men jag börjar bli starkt skeptisk till att man kan påverka det. Det enda som hände var att magen blev stenhård, benen vek sig oftare, fogarna gjorde ondare... Ja ja, om någon har några andra förslag så välkomna att framföra dem.

I morgon är det lördag och jag tänkte ta itu med hemläxan att lära in de nya danserna till vår show den 19-20 mars i Örebro. Ni som vill komma - boka in något av datumen redan nu - det blir jättekul!

Bild från showen vi satte upp 2007. (medvetet suddig för att slippa se detaljer alltför väl :)

Lägger ut lite fler bilder eftersom jag varit dålig på det.

Wilma på trappen i stugan i Skattlösberg. Underbart fina Haflingerhästar som betar på ängen.

Yngsta kusinen Alex hälsar på (otroligt kul att hon fick en jämngammal kusin utöver de två tonåringarna).

Lång väntan

Förra gången gick de 9 månaderna jättefort och de 5 dagar jag gick över tiden var som de månaderna tillsammans. Denna gång har tiden segat sig fram och särskilt sista månaden. 37 fulla och mitt inne i 38. Kan du inte komma snart lille vän! Vill kunna ligga skönt på natten, vill kunna ha mina vanliga kläder, vill kunna börja träna så jag kommer i form inför vår show i mars. Vill kunna knyta skorna och se mina egna fötter - bara en sådan sak!

Vet inte om Tufflan fattat att det är en bebis i min mage, för när jag frågar henne var bebisen är kan hon lika gärna klappa på sin pappas mage (vilket jag för övrigt tycker är himla kul medan han inte ser lika munter ut).

Hon springer för fullt nu och visar på en vilja och ett humör som får mig att framstå som from. Men hon är go', vår lilla Tuffla.

Sommar

Inte för att sommaren är slut på något sätt, men här kommer lite bilder på Tufflan denna sommar. 1 år den 20 maj!

Badar i havet i Varberg hos vänner.

Badar i Kolsnaren med pappa.

Small step for world, big step for Tufflan

Äntligen! Hon har varit på gång länge men igår trevade hon sig fram fyra steg och idag gick hon en längre bit. Två väldigt rörda föräldrar fick bevittna detta, och det är rätt coolt att de bara helt plötsligt kan. Visste att hon hade det i sig eftersom hon är så stadig och inte haft några problem med balans och steg med stöd innan. Go Tufflan!

Shit, vad länge sedan!

Jag beundrar alla er småbarnsföräldrar som verkar få tid till att blogga och så. Själv verkar jag inte komma nära datorn många minuter. Hinner på sin höjd kolla mailen ibland.
Är inne i en lite mer händelsrik period just nu. Tufflan fyller 1 år om två veckor, jag ska till Stockholm med mina shoande vänner, jag måste boka tågbiljett på mådag till DEN STORA KONSERTEN i sommar (billigare biljetter släpps ju 90 dagar före tänkt avresedag). Sambon fyller också år snart, för att inte tala om alla andra barn i mammamaffian som fyller år varje vecka! Till detta kommer en enorm trötthet, bortom allt förnuft, besök av mamma i helgen och lite allmänna funderingar över livet.

Inget har förändrats

Var ute och gick med tufflan i solskenet och då i en trägdård fick jag syn på tre tjejer i åldern 8-10 år på en sådan där stor studsmatta som är så populär. De sjöng på Alcazars "Stay the night" och dansade omkring med olika poser och så. En tjej var tydligen ledaren för hon bestämde vad de andra skulle sjunga och dansa. Helt plötsligt hör jag henne säga "du får va´kille" till en av tjejerna. Jag stannade upp där jag var mitt i gatan och log för mig själv. Det lät som ett par andra tjejer jag kände för ca 25 år sedan och som skulle dansa till Wham och där en av tjejerna fick vara hund!