Okej det är synd om dig den här gången...

Ja jag måste faktiskt erkänna det. Efter härliga dagar i fjällen med skoter och skidor så kom vi hem i söndags kväll. Efter ett par timmars sömn blev jag väckt av älsklingen som mådde dåligt och lade sig nere i gästrummet istället. Vinterkräksjukan hade slagit till. Normalt sett tror ju män (ja jag tror faktiskt att det gäller de flesta av det könet) att de ska dö när de är lite förkylda och har lite feber, så då brukar inte J få några vidare sympatier från mig, men denna gång såg jag verkligen hur risig han var och då vet en klok kvinna när man ska tiga. Har aldrig sett någon vara så risig tror jag - och det värsta är att halva släkten tydligen blivit sjuka på vår Sälentur. Peppar peppar, vi har ännu klarat oss jag och tufflan, men så är tvål och handsprit mina bästa vänner också.